En natt hade en man en dröm.
Han drömde att han gick längs stranden i sällskap med Herren.
På himlen flammade scener ur hans liv.
För varje scen observerade han två fotspår i sanden.
Ett par tillhörde honom själv, det andra tillhörde Herren.
När den sista scenen ur hans liv passerade framför honom såg han tillbaka på fotspåren i sanden.
Då såg han att många gånger under hans levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår.
Han märkte också att det var just då han varit som djupast nere och livet varit fullt av sorg.
Detta oroade honom och han frågade Herren om detta.
"Herre, du sa en gång att om jag beslutade mig för att följa dig så skulle du alltid gå med mig.
Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det bara funnits ett par fotspår. Jag kan inte förstå att du lämnar mig när jag behöver dig som mest".
Herren svarade: "Mitt kära barn.
Jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande.
När du såg endast ett par fotspår var det när jag bar dig".
Denna fina dröm får bli inledningen till mitt blogginlägg denna gång.
Du som följt min resa under året som gått vet att det har varit en hel del turer hit och dit. En del svåra beslut att ta och en ganska stor förändring i mitt liv!
Mitt i allt detta har jag hela tiden ändå känt Guds närvaro och Hans ledning i alla beslut som tagits.
Precis som i drömmen har Han burit mig då det känts så hopplöst och svårt.
Jag har lärt mig otroligt mycket och fått många värdefulla erfarenheter med mig.
Hela livet är ju egentligen en resa.
Vad nästa hållplats blir för mig vet jag ännu inte.
Ja, det var lite av mina tankar idag.
Så kan jag berätta att fredagsmorgon vaknade vi upp till ett vitt Knivsta.
Inte mycket snö men vitt var det.
Tur att jag var ledig och behövde inte ut på vägarna eftersom det blev kaos.
Bilar i diket lite överallt!
Min älskade John är i Norge sedan snart en vecka tillbaka.
Det blir naturligtvis ett tomrum varje gång han åker men han har en hel del att fixa "over there"
Skulle tro att han är hemma igen till veckan, hoppas det i alla fall.
En vecka kvar att jobba innan det blir höstlov.
Anneli åker till Söderköping på fredag och kommer till oss nästa måndag!
Jag längtar efter dig Anneli, Välkommen!
Höstkramen till Dig som läser!
Kom ihåg att Han bär dig också
