John sa en dag att av 100 procent kjärlighet består ärlighet av 80 procent.
I antal bokstäver men framför allt i praktiken.
Eller rättare sagt borde göra det.
Något att tänka på!
Vi har ju levt i "kärlekens tecken" någon vecka nu.
Start med alla hjärtans dag som sedan gick över i kyrkoordningens "Kärlekens väg"
Semlan smakade utmärkt och nu är vi inne i fastetider.
Att fasta låter kanske inte så kärleksfullt, beroende på vad man gör.
Att försöka avstå från något man trodde inte man kunde vara utan.
Det kan vara ett sätt att leva i fastan.
Ur Wikipedia:
Kristendom
Bland annat inom romersk-katolska och de lutherska kyrkorna har man under senare tid betonat att fastetiden är en tid då man kan kämpa mot sina ovanor och erbjuder att fasta i grupp och därmed uppmuntra varandra under fastetiden. Man väljer då själv något man vill avstå ifrån, till exempel: TV-tittande, godis, alkohol och kött, tidningar eller något annat. Meningen är att avstå från något för att vinna något annat. Att vinna tid för sin familj, att få pengar över att ge till de fattiga och så vidare.
Detta har hänt
Så kanske du undrar hur det gick med alla kommande händelser jag skrev om sist.
Maria och Roger fick sin helg tillsammans i Timrå/Sundsvall och den var till belåtenhet.
En liten incident inträffade som skulle kunna ha blivit mycket värre men tack och lov så var Guds änglar på plats i rätt stund och allt gick bra.
Vilma förgyllde våran helg så oerhört mycket.
Det blev en hel del blandade upplevelser för både henne och oss.
Som några exempel kan nämnas:
Pulkaåkning på alldeles härlig nysnö!
Gunga på sin älsklingsgunga i en fin liten lekpark som finns nära oss.
Bygga snögubbe och snölykta (som vi tände på kvällen och som fortfarande lyste på lördagsmorgon, ett vanligt blockljus, helt otroligt att det höll lågan en hel natt)
På besök i Pelle Svanlös Hus, Uppsala.
Promenader med mormor men då fick Vilma åka i vagnen. Där passade hon förstås på att sova en liten stund också, annars är hon i det stadiet nu att middagsluren håller på att försvinna.
Här kommer en bildparad
Gudstjänst
stod också med på schemat och självklart ville Vilma vara med där.
Jag hade fått ett lite ironiskt "lycka till" från hennes kära mor för hon trodde nog inte att Vilma skulle vara stilla så länge.
Vem har sagt att man måste vara stilla.....det var ju en gudstjänst för alla åldrar och när barnens ljus skulle tändas så var Vilma på hugget.
Så vi gick fram tillsammans för att tända det och det gick så bra. Hon blåste ut lågan på tändstickan i ett enda blås och följde med ner till bänken igen.
Nästa gång jag skulle fram för att läsa ett bibelord ville hon följa med fram och då satte hon sig på trappsteget som ledde upp till ambon (talartstolen)
Där satt hon medan jag läste och följde sedan med tillbaka.
Vilma är min stora support, sa jag innan jag började läsa.
De gånger jag gick fram för att sjunga i kören kröp hon upp i Johns knä.
Därefter följde "kyrkkorv" och fika och det smakade bra efter en sån där kraftansträngning som hon dock gjorde.
Det är MITT barnbarn det...... (hihi)
Här är hon klädd för att följa till kyrkan
Thailand
Micke är tillbaka i Svedala igen.
Vid midnatt var jag och hämtade dem på Arlanda.
Jag hade bäddat sängar och förberett för dem att sova en stund innan resan fortsatt upp över men de var bara in för en snabb fika sen bar det iväg 35 mil norrut.
Kvart över fem i morse kom ett litet pip i mobilen: "Resan gick bra lilla mamma"
Ännu ett stort tack till Guds änglar som så troget håller sina händer över mina barn när dom är ute efter vägarna.
Solbruna var dom förstås och verkar ha haft 14 dagar fulla av upplevelser och minnen.
Det var en annan temperatur skillnad när dom kom tillbaka eftersom det var någon plusgrad hos oss i natt, så det blev bara runt 35 graders skillnad.
När jag lämnade dom på Arlanda för två veckor sedan var det runt 20 minusgrader här så då blev skillnaden betydligt mera.
Måste erkänna att det känns skönt för mig, "lilla mamma", att han är hemma igen.
Är våren på väg?
Vet inte om jag riktigt vågar tro det men nog känns det så när tempen står på några plusgrader och solen skiner.
Fåglarna låter annorlunda och starkare också......så man vet aldrig, kanske det är så.
I Göteborg blommar snödropparna berättade Maria för mig i morse.
Hon är där denna helg för att hälsa på Anneli.
Om en månad åker John och jag till Götet.
Då ska vi bl.a. gå på statsteatern och se föreställningen Bibeln
Vi hoppas verkligen att det blir en bra föreställning.
Det ska bli kul att hälsa på Anneli också förstås och se hennes arbetsplats.
Den som hon pratar så mycket gott om.
Det är så roligt att hon trivs med sin tillvaro nu och att hon får prova på så mycket spännande och får så mycket förtroende.
Så hör det väl till hyfs och fason att gratulera kronprissparet till denna nya lilla skapelse, Estelle
Välkommen till livet!
Må Guds änglar också vaka över detta lilla barn!
Jag avslutar med en bild som får illustrera inlägget för denna gång.
Väl mött igen!
