Jag får en speciell känsla så här i slutet på ett år, det är så mycket tankar som kommer upp, tacksamheten över livet gör sig påmind och ett litet uns av oro och undran över det kommande året.
Gott Nytt År!
Det finns ju också sånt jag hade sett fram emot och önskat att det hade inträffat men nu blev det inte så och det måste jag också ta.
Jag går in i det nya året med tillförsikt och förväntan.
Ingen vet vad jag ska fylla dessa tomma blad med, ett nytt år ligger framför som en öppen tom bok.
Det är upp till mig att skriva i boken.
Jag hoppas min bok blir en bestseller, åtminstone för mig själv och för de mina som står allra närmast.
Barnbarn
John blev så tvärförkyld efter hemkomsten från Gabon så han väntade till julafton med att komma ner.
Här är tomten på besök och Vilma har förstås varit snäll under året. Det är väl då man får julklappar va?
Dockskåp var något som fanns med på önskelistan och här har Vilma fått det.
Jag ger mig inte på att försöka skriva ner vad hon annars fick i sina paket. Konstaterar bara att nu har hon grejer att roa sig med under det kommande året. Grejer att leka med, lära med och klä sig med.
Spela spel är något hon tycker om och det gör ju mormor med så vi hann spela en hel del, både nya och gamla spel
Klart att som mormor är man stolt och tacksam, hon är ett underverk.
Det är helt underbart tillsammans med henne.
Jag refererar till Bibelns ord Ps 139:14
I praise you because I am fearfully and wonderfully made; your works are wonderful,
I know that full well.
Han ser riktigt nöjd ut, det är bra. Ser ut som att Biltema har bidragit med en klapp men det är snarare en bag därifrån som fått leverera klappar från annat håll.
Halsbandet runt halsen har han fått av Vilma. Det ska få pryda hans hals nästan gång han reser till Afrika.
Långväga besök
Torsdag eftermiddag, ganska nyss hemkommen från julfirandet tog vi emot Jaya och Christina.
Jaya har ganska nyligen kommit till Sverige efter 8 månader i Sri Lanka och bor nu i Timrå.
De är på väg att hämta en väninna på Arlanda och stannar till hos oss på fika. John följer dem sedan till flyget för att hämta Shanthi.
De blir ett par dygn hos oss. Fredagen spenderar dom i Stockholm och lördag åker dom hem så det blev mest att sova hos oss men det blev ändå några mysiga timmar tillsammans. Stunder med Jaya blir aldrig tråkiga eller dystra, hela hon speglar glädje och överraskningar. Dessa båda mornar var frukostbordet dukat när vi vaknade, bara det säger en del!
När dom hade lämnat oss på lördag förmiddag och tystnaden inföll så satt vi bara och tittade på varandra John och jag........."vad tyst det blev!"
Jaya, välkommen tillbaka till oss när det passar!
Shanthi är musiker så här passar dom på att spela och sjunga för oss.
Milda vindar
Det ser ut att bli en mild start på året. Här hade vi i går kväll inte bara vårlika takdropp utan rena rama snöskred från taket.
Det dundrade som om hela taket var på väg in. Då får man vara tacksam att man inte råkar stå där under taket.
Idag ligger stora isklumpar och snömängder på bl.a. altanen och talar om att taket är rent på snö.
Så får vi se hur länge det får vara så.
Promenaden idag bjöd på bitvis isiga gångbanor men för det mesta är gruset eller asfalten synlig igen.
För en vecka sedan gick vi i Söderköping i minusgrader och under snötyngda träd där belysningen bidrog med underbar julstämning. Det förändras snabbt.
Så till sist
La du märke till dagens rubrik?
Det är under mina promenader jag får beviset att det stämmer det där med leendet.
Jag tar tillfället i akt att ge ett leende, kanske ett "hej", då jag möter människor under mina promenader.
Om jag hinner vill säga, för inte allt för sällan är dom mycket snabbare än mig på att hälsa eller ge ett leende.
Jag blir så glad av det, att ge men mest att få. Det behövs så lite för att förändra dagen.
Det dundrade som om hela taket var på väg in. Då får man vara tacksam att man inte råkar stå där under taket.
Idag ligger stora isklumpar och snömängder på bl.a. altanen och talar om att taket är rent på snö.
Så får vi se hur länge det får vara så.
Promenaden idag bjöd på bitvis isiga gångbanor men för det mesta är gruset eller asfalten synlig igen.
För en vecka sedan gick vi i Söderköping i minusgrader och under snötyngda träd där belysningen bidrog med underbar julstämning. Det förändras snabbt.
Så till sist
La du märke till dagens rubrik?
Det är under mina promenader jag får beviset att det stämmer det där med leendet.
Jag tar tillfället i akt att ge ett leende, kanske ett "hej", då jag möter människor under mina promenader.
Om jag hinner vill säga, för inte allt för sällan är dom mycket snabbare än mig på att hälsa eller ge ett leende.
Jag blir så glad av det, att ge men mest att få. Det behövs så lite för att förändra dagen.
Har du inte provat så gör det! Det absolut värsta som kan hända är att du inte får nåt tillbaka men då har du i alla fall bidragit med ditt och förändrat den människans dag, helt klart.
Så är årets sista inlägg klart.
Tusen tack till dig trogna läsare, antingen du är "hemlig" eller helt känd för mig!
Om du vill, har lust och kan så följ med nästa år igen, då är jag tillbaka!
Gott Nytt År!
