är en social relation i vilken båda parterna känner tycke för varandra och hyser ömsesidig tillit och respekt.
Innebörden av ordet vänskap har i västerländsk historia förändrats från Aristoteles vida kärleksbegrepp philia, till att idag närmast motsvara en privat kamratrelation. (Ur Wikipedia)
Jag har skrivit om vänskap i ett tidigare inlägg här på bloggen och nu kommer det ett till.
Det är ett kärt ämne att skriva om, lika kärt som verkliga vänner är.
Det är alltid så fint att få besök, anmälda besök såväl som oanmälda.
John säger förresten är dom är duktigare på att komma helt apropå där hemma i Norge än vad vi i Sverige är. Det kan nog hända och jag tror att det har blivit så under de senaste årtiondena. Förr var det nog lättare att bara knacka på och komma in.
När jag var barn var det mera vanligt att man bara dök upp hos vännerna och vise versa.
Dessutom tror jag att vi i Norrland har varit bättre på det än det har varit i de södra delarna av landet.....men det är bara mina spekulationer.
Mina föräldrar saknade det ofta när de just flyttat från Norrland till Småland i mitten på 60-talet.
Att bara kunna slinka in till någon vän eller att få besök så där apropå.
För där skulle det bjudas och "fjäskas" i god tid så man hann städa och feja innan besöket skulle komma.
Vilket trams!
I slutet på 70-talet flyttade mina föräldrar tillbaka, men det var nog inte endast av den orsaken :-)
Besök av främlingar
Man skulle få "främmande" sa man, konstigt uttryck egentligen.
Låter bra mycket bättre med "gäster" eller "vänner"
Det är ju inga främlingar som kommer direkt, utan det är ju goda vänner.
Tänk när det gick att lägga nyckeln under dörrmattan då man skulle ut ett ärende.
Det underlättade för vännerna som kom oanmälda.
Det var bara att ta nyckeln, låsa upp och gå in för att koka sig en kopp kaffe och vänta in husfolket.
Törs inte tänka på vad som kan hända om man gör så idag.
Nu ska man ju helst, som Emil i Lönneberga gjorde, haspa både på insidan och utsidan.
"Nu haver jag haspat, nu haver jag haspat, precis överallt....." sjöng han ju då han låst in sin far på utedasset.
Stackars Emil!
Man brukar säga att "kärt barn har många namn" och dit kan jag räkna mig nu.
Jag har blivit kallad lite av varje under årens lopp (mest helt accepterade namn och ibland riktigt charmiga) och härom dagen fick jag ytterligare att namn att lägga till den listan.
Har man en 21-åring boendes, om än tillfälligt, hemma hos mamma så blir det också på mammas villkor. Därför kan det bli en del upprepningar på saker att minnas, kläder som ska vårdas på ett eller annat sätt, säng som ska bäddas, diskmaskinen ska plockas i och ur osv.
Nu kallar inte Anneli (som du säkert anar att jag menar) det för upprepningar, hon tycker mera att jag liknar Snoozen på mobilens väckarklocka.
När jag förstod vad hon menade med det var det svårt att låta bli att skratta.
Du är allt bra rolig du Anneli!
Vänner i rad
Här kommer en rad av tillfällen med goda vänner.
Först några bilder från vår "Sommarkväll på Klockargården" där det bjöds på sång och musik, tipsslinga med frågor på Norge, norska läckerheter att äta och härliga samtal runt kaffeborden.
John läser ett ord från
den norska folkbibeln
Samtal runt borden
Dags för tårta (blötekaka på norska)
Här ska smällkaramellen smälla!
Vi bjöd på "kransekaka" och med den följer också smällkarameller med som dessutom innehåller små skämt
Sång av Linda & Thor
(på norska förstås)
John bakade "blötekaka"
(I norska färger)
Roslagen
Så kommer några bilder från den härliga dagstur vi gjorde förra fredagen ut till Roslagen.
Med start i Östhammar drog vi sedan söderut. Efter att ha stannat till lite här och där för att se oss omkring eller för att äta hamnade vi så småningom i Åkersberga. Därefter gick turen hem igen
Kaffe och glass, ett givet inslag
Grabbarna på kajen
Båthamnen i bakgrunden
Lata dagar att vänta
Snart är det dags att lägga sig i hängmattan, äta glass och vifta på tårna.
Kanske vi får besök....vem vet. Kanske helt apropå....vore kul.
Inbokade besök har vi några redan nu till helgen.
På lördag kommer goda vänner som bor här i Knivsta, och äter middag med oss.
På söndag tittar min bror och svägerska in på lite förtäring innan dom fortsätter resan upp till mamma och co i Timrå.
Nästa vecka är sista arbetsveckan innan jag går på semester. Det blir en del resande.
John har agerat som reseguide och bokat reserutten och övernattningar för oss.
Men vi ska hinna vara på hemmaplan en del också.
Knivsta m omnejd är vackert även på sommaren.
Nu ska jag gå ner och vara lite social med min man, det gäller ju att vårda relationerna man har regelbundet också.
Tack för att jag fått låna av din dyrbara tid en stund.
Jag slutar inlägget med följande ord och önskar dig en fortsatt fin sommar!
Det viktigaste är inte vad som finns på bordet,
utan vad som finns på stolarna
WS Gilbert
