Hinder är sådant man ser när man tar ögonen från målet

Dags igen för ett inlägg

Vitsippor 

Snart inne i mitten på april och det ena vårtecknet efter det andra visar sig.
Det är inte svårt att njuta och tycka livet känns underbart.
Det är inte bara naturen som vaknar till liv igen efter vinterdvalan.......det gör ju även vi människor.

Det tycker jag man märker ute "på stan" (läs Knivsta i detta fall) där folk dröjer kvar mitt på trottoaren för att prata med vänner dom stöter på, i affärerna finns tid för utbyte av tankar och grannar emellan går över till varandra för att hjälpa till med än det ena och än det andra ute i trädgården.





Det rustas för grillkvällar och andra festligheter.
Hela samhället förändras på nåt vis.
Så visst påverkar ljuset oss, dagsljuset som blir bara längre och längre.

Ute på vift
Sedan vi sågs här sist så har både John och jag varit bortresta på var sitt håll.
John for till sitt kära hemland en sväng, ända ut till Vestlandet. Han uträttade en hel del spännande ärenden där.
Det blev också en del umgänge med vänner och en resa till en annan del av Vestlandet för att vara med på en konferens.

Jag tog mig en tur till mina älskade barnbarn över en helg. Där blev det en hel del mys med de små och naturligtvis var det lika roligt att träffa min dotter och kära måg.

Här sitter vi ute i sandlådan och bakar sandkakor, tårtor och annat smått och gott.
Dom fick några sandlåde-leksaker i sina påskägg som jag hade med mig ner.
Det blev en något tidig påskpresent  men vi ses inte nåt denna påsk så då passade jag på.




Modell

Elsa njuter av att klä ut sig,
dra nån mössa eller keps (oftast inte sin egen) över ögonen,
stora vantar på, tofflor eller skor om det finns att tillgå.

Försvann hon ut i yttre hallen kunde man vara säker på att hon hade något på huvudet då hon kom tillbaka.
Korgen där de har sina mössor och vantar i var oftast tömd och det var inte svårt att gissa vem som tömt den.

Så charmig är hon.....lilla Elsa!







Gymnastiska övningar

Vilma närmar sig fem och det märks att armar och ben drar iväg på längden. Vilket också resulterar i lite mera av de yvigare övningarna/rörelserna.

Hänga i trappräcket kan vara en sån sak.

Eller att klättra vilt i klätterställningen på lekparken för att sedan med fart ge sig ut i rutschkanan.

När det inte handlar om det vilda så är det siffror och bokstäver som intresserar en hel del nu.
Hon är så duktig på att skriva helt riktigt när man bokstaverar för henne.
Det bådar gott för den framtida förskoleklassen om ett år.




Dagens rubrik
Att ha mål i sikte, ha något att sträva emot och ambitionen att lyckas.
Mycket av det finns i barnen som hela tiden utvecklas och har ambition att vilja lära sig mer.

Som vuxen har vi en del att lära av dom.
För visst finns det mål att sträva efter även när man är äldre.

Konsten är väl att inte ta ögonen ifrån målet, att inte ge upp i första taget.


Mål i sikte

Maria har påbörjat sin yrkesutbildning som ska leda henne till trädgårdsmästare.
En dröm hon haft i flera år och nu har hon nått den.
Delmålen är nu att ta en termin i taget och njuta av tiden både i undervisningen i skolbänken och ute på praktikerna hon ska genomföra.

Vi gläds med henne och önskar lycka till!
En varm tanke också till hennes fine man som tar hand om allt "hemarbete" under de veckor hon är hemifrån.




Ett annat mål

Vi bad våran käre hyresvärd i höstas om en ny altan denna sommar eftersom den gamla var nästintill farlig att beträda.
Dåligt virke, sviktande golv och risk för att få stora stickor i fötterna om man ville gå ut barfota.

Så ringde han i början på mars och sa att nu var det på gång.
Med en så tidig vår så gick det bra att börja snickra redan nu.
Så här blev det och vi är jättenöjda.
Den blev lite större än den förra, betydligt skönare och säkrare att gå barfota på och fin att se på.



Bibliskt att ha ögonen på målet
Det finns ett fin bibelberättelse som visar så klart och tydligt på att har man bara ögonen mot målet så ser man inga hinder.

Jesu lärjungar var ute på sjön för att fiska när det blåste upp till storm. Jesus som var på stranden såg hur dom kämpade mot vågorna och bestämde sig för att gå ut på vattnet och hjälpa dem. Lärjungarna blev rädda och trodde det var en vålnad som kom emot dom. 
Men Jesus sa: Va inte rädd, det är jag!

Då ville Petrus gå emot honom och klev ur båten. Men när han släppte blicken på Jesus och i stället blev rädd då han såg hur vågorna slog emot honom så sjönk han. Han ropade på hjälp och Jesus var genast där och sträckte fram handen för att hjälpa Petrus.

"Varför tvivlade du" frågade Jesus och tyckte att Petrus hade så svag tro.

 Ur Bibeln Matt. 14:22-33

Tre år i nöd och lust 
Till veckan är det dags för oss att fira bröllopsdag igen.
Tre fantastiska år som fru Tofte ligger snart bakom.
Tänk vad tiden går.
Målet är naturligtvis att få fortsätta denna väg tillsammans länge, länge till och vi tackar Gud för varje dag vi får tillsammans.

Dagens inlägg går mot sitt slut och jag passar på att med denna bild,
 påskliljor plockade på "komposthögen" här utanför,
önska dig och alla runt dig en riktigt fin och 

Glad Påsk!