Sommarens första månad är här och årets kortaste natt har passerat.
Själv lät jag bli att dra ner rullgardinen för att verkligen markera att det här går alldeles för fort.
Är det nu man säger: Jaha, så har det vänt och vi går mot hösten?
Våga vägra mörkret!
Det är dock bara början på sommaren så då är det verkligen läge att njuta av det. Att leva i nuet.
Midsommarafton från mammas balkong kl 23.30.
Nu inser jag att jag verkligen saknar dessa ljusa försommarnätter.
Vi har haft mamma på besök hos oss några dagar och skjutsade hem henne under midsommaraftonen. Så därför fick vi förmånen att njuta midsommarljus i södra Norrland.
Semesterdagar
Vi hade till vår stora glädje barnbarnen på besök under Marias sista skoldagar för terminen.
Det blev som du förstår några intensiva dygn men oerhört kul och mysigt.
Det var också under dessa dagar som min älskade mor passade på att komma ner med oss och fick förmånen att umgås med sina barnbarnsbarn.
Här får Elsa lite hjälp med gungan
På lekparken i den stora gungan med blandad förtjusning.

Vilma tog med sin egen cykel upp och fick flera chanser till att cykla ute på vår stora parkering.
Naturligtvis vid tidpunkter då parkeringen var tom på bilar.

Goda och generösa grannar lånade ut sin stora studsmatta som barnen fick tillgång till.
Där roade de sig i långa stunder, var för sig.
Förtroliga samtal pågår......
Det händer annat också
Visst är det mycket som kretsar runt barnbarnen, det är ofrånkomligt. Men det har hänt en hel del annat här också sedan sist du var in på min blogg.
- John har varit på jobb i Norge. Han har fått alldeles nya uppgifter och ansvar som han går in i med stor förväntan och entusiasm. Du får höra mera om det en annan gång. Dessutom har han hunnit fylla år och det uppmärksammades så klart. Presenter och bakelse. Dessutom en överraskningshälsning via en norsk TV kanal som vi har.
- Jag har hunnit vara nere i Sörping en helg. Dock inte till vårt hus denna gång. Jag var hos barnbarnen då Maria och Roger for en tripp till det mycket uppmärksammade och välbesökta Ullared.
- Vi har lämnat in uppsägan på lägenheten vi har nu. Fram till 15 sept får vi vara kvar. Därefter flyttar våra kära grannar in här.
- Jag har blivit avtackad på jobbet. Blommor och presentkort. Helt fantastiskt vad generöst. Minns med glädje då jag började jobba i augusti 2010. Då blev jag hälsad välkommen med en jättefin blomma, vilket jag tyckte då var så fint och det gjorde mig alldeles varm att få. Nu ska jag sluta min tjänst och det är naturligtvis med något blandade känslor men det känns ändå helt rätt. Jag är så tacksam för åren i Uppsala Domkyrkoförsamling och för alla fina kollegor. Det finns en hel del jag tar med mig vidare i livet och min önskan är att jag också satt några positiva spår efter mig.
- Onsdagskvällarna har för det mesta betytt körövning för mig. Jag har varit med i Gredelbykyrkans blandade kör vilket varit så värdefullt. Att sjunga tillsammans med andra är så roligt dessutom ger det så mycket goda endorfiner och hälsobringande krafter. Nu måste jag lämna kören och efter sista gudstjänstens deltagande blev jag avtackad även där. Med Diplom! och en ask fylld med "Humor i helgade hyddor"
- Promenaderna har ibland förstärkts med en väninna vilket är berikande på många sätt. Nu gäller det att få ut så mycket som möjligt av den varan innan alla försvinner på sina olika semesterresor.
Fem arbetsdagar till
Det återstår några få skälvande timmar på jobbet innan det är dags att lämna ifrån sig skåpnyckel och ta hem inneskorna.
Därefter väntar en lång semester innan det blir dags att börja packa och förbereda flytt.
Du kommer med all säkerhet att få höra från mig under den resans gång så kika in här lite då och då så ser du vad som händer.
Låt rullgardinen vara upprullad och njut av ljuset i sommarnatten, det ska jag.
![]() |
| Blomman från mina arbetskamrater. |
"Sommaren var fruktansvärt torr.
Man hade beslutat sig för att utlysa ett speciellt bönemöte för att be om regn.
När prästen blickade ut över alla som samlats till bön, sa han med besvikelse i rösten:
Var är er tro?
Här har vi samlats för att be om regn och inte en enda av er har paraplyet med!"
(ur Humorasken)




