En bister kall söndagskväll i början på januari 2010 rullade våra bilar in på gården till den 1700-tals stugan som skulle visa sig bli vår allra första bostad i Knivsta.
Att bilarna rullade in var kanske att ta i, dom snarare plogade sig in på gården eftersom snön vräkt ner de sista dagarna och det fanns knappt bilspår att följa.
Utetemperaturen visade på nära 30 minusgrader och dom stackars el-elementen som fanns fick verkligen jobba på högtryck för att det över huvud taget skulle vara tänkbart att ta av sig ytterkläderna.
Jag minns med blandade känslor hur det kändes den där första kvällen att krypa ner i sängen med kyliga och nästintill fuktiga sängkläder. Burr!
Tuff start
Så fort vi kom in i februari och John flyttade till Sverige på allvar så blev allt så mycket bättre.
Dessutom kom till slut våren och värmen, och ett betydligt bättre boende (även om det blev smått mysigt i den gamla stugan till slut) vänskapskretsen växte och vi började trivas riktigt bra.
Så även om det blev en riktigt tuff start på många olika sätt (alla detaljer upprepas inte här) så har det ändå resulterat i dryga 4 år i Knivsta tills det nu är dags för ännu ett uppbrott.
Vi är på väg..........
Nu
Som i en labyrint av flyttkartonger och andra flyttfärdiga föremål tar vi oss fram i huset.
Helt otroligt att man lyckas samla på sig så mycket under några år.
Ett oumbärligt hjälpmedel i flytten.
Det gäller att underlätta så mycket det går för att skona i första hand ryggen.
Det sliter på kroppen att flytta.
Sista inlägget från Knivsta
Nu ska snart datorn packas ner för att följa med till Söderköping och det här blev det sista inlägget från den här platsen.
Nu när jag gör ett stort uppbrott igen hoppas jag du har lust att följa med.
Flytten går av stapeln inom ett par veckor och när vi kommit på plats, fått upp datorn och jag har något att berätta så kommer ett nytt inlägg.
Håll ut!
