När jag ska försöka berätta om min tacksamhet över livet finns liksom inga ord som kan beskriva känslan. Jag formulerar orden på alla möjliga sätt för att känna om det stämmer överens men än har jag inte lyckats med det. Det är bara så underbart!
När jag dessutom upplever förbättringar med mitt öga och med mitt självförtroende känner jag lyckorus.
Mitt ögonlock vill numera helst vara öppet under min vakna tid men eftersom ögat har en bit kvar tills det är i fas med det friska så måste jag tejpa igen det.
Från början kändes det obehagligt att gå ut bland folk om inte jag hade solglasögon på mig. Men det struntar jag i nu. Solen skiner ju inte jämt och då ser det märkligt ut att gå med solglas.
Folk jag möter på gatan tittar snabbt en extra gång på mig då dom ser plåstret för öga.
Jag bryr mig inte längre, låt dom titta!
Jag har min grannes ord i mina öron när hon hörde hur pinsamt jag tycker att det känns att gå med plåstret för ögat: - Men, sträck på dig och var stolt att du är som du är och har klarat dig från det allra värsta. Du kunde ju har varit i betydligt sämre läge!
Så sant så!
Mera kul, jag har börjat köra min fina bil igen! Den har fått vila tillräckligt länge nu.
Jag har alltid tyckt om att köra bil och när jag nu får köra själv igen så är ju det självklart en stor befrielse.
Så jag är vid gott mod och tycker livet är fantastiskt!
Tack gode Gud för att just jag får uppleva allt detta.
Smålandsbesök
Kära vänner från Småland har varit på besök, så kul!
Yvonne och Agneta kom och förgyllde min dag.
Självklart en promenad i vår stad och en tur upp till utsiktstornet.
Måste så klart förevigas.
Här har vi just intagit lite matnyttigt.
Det blev en fin dag med sol och fint väder, härligt prat och en massa fina minnen.
Tusen tack för att ni äntligen tog er i kragen och kom till oss i Söderköping.
Välkomna igen!
Som om inte det var nog kan jag berätta att bara dagen innan jag fick detta ädla besök träffade jag en gammal klasskamrat från högstadiet och hans fru. Även dom är från Småland, närmare bestämt i samma trakter som mitt besök dagen efter. Så det blev mycket Småland på kort tid.
Dessa var på besök hos gemensamma vänner vi har här i stan. Ganska dråpligt men jättekul förstås.
- Det är bara 43 år sedan vi sist sågs, sa min klasskamrat då vi hälsade på varandra.
Det var den dag vi slutade nian.
Inte konstigt att jag känner mig gammal.
Dagar att uppmärksamma
Här har vi förmånen att få rå om systrarna en stund medans mamma jobbar.
Det är riktiga pysseltjejer det här så det dröjer inte länge förrän bordet är fullt av papper, pennor, tuschpennor, kritor, tejp, sax etc.
Naturbild målad av Vilma. Med krita på griffeltavla.
Jag ville fotografera den innan det blev utsuddat och nu får den också vara med här och pryda dagens inlägg.
Tänk att det är så länge sedan vi campade här i Söderköping under hela augusti månad för att få vara med de allra första dagarna med henne och hennes nyblivna föräldrar.
Grattis lilla gumman!
Hästguidning
Här tar vi en guidad tur genom stan med häst och vagn.
Det var Vilma, Elsa och jag och vi fick för en stund känna oss som riktiga turister och få spännande och intressant information om denna fina gamla medeltidsstad.
Här fångar vi tillfället och tar en bild.
När resan är slut efter ca 45 minuter blev det äntligen dags att klappa hästarna.
På cykeltur längs med kanalen
Och igår blev det äntligen av.
Med kaffe i termosen och nypumpade cykeldäck styrde vi kosan ut till Mem.
En härlig cykeltur på ca 30 min enkel resa.
Det här bör vi göra en gång till innan kanalen töms på vatten.
Eller hur John?
Sensommartid
Nu har vi kvar hälften av augusti och sensommaren är verkligen här.
Dagarna blir kortare och högsommarvärmen är nu ett minne blott.
Och ännu ett klart tecken på att hösten är på intåg ser man i affärer som säljer kläder.
Höstens färger och mode börjar komma på plats och jag inser varje gång det sker hur mycket mera roligt det är då vårens och sommarens mode presenteras. Alltså sådär i januari - februari.
Men det lönar sig inte att deppa ihop för det. Bara att gilla läget. Alla årstider har ju ändå sin charm.
Med min älskade John i mina tankar avslutar jag detta inlägg med några ord från en norsk sångare, kompositör och präst, Bjørn Eidsvåg.
Eg tenkte på mysteriet deg
og under over alle under at du elske meg
