I detta inlägg tänkte jag lägga lite fokus på hur det är att bli gammal.
Alltså mina egna tankar runt det ämnet.
Jag har inget facit på hur det varken är eller bör vara att bli gammal.
Det är nog lika personligt som vi själva.
Ingen är den andra lik.
Men håll med om att det är en omöjlighet att "hålla sig ung" när åren bara rullar iväg.
Veckotidningarna brukar vara bra på att ge förslag på både det ena och det andra för att se "yngre" ut.
Yngre än vem, brukar jag tänka då. Vem ska jag jämföra mig med?
Krämer av olika slag, kroppsliga och mentala övningar för att inte tala om alla förslag på nya kläder som får dig att se yngre ut. Allt säljer!
Men frågan är om allt sväljer?
Alldeles som du är
Våra vänner, verkliga vänner, jämför dig inte med någon annan, dom låter dig vara den du är.
Tack och lov!
Vänner accepterar oss som vi är och tillsammans med vänner är det fullt tillräckligt att bara vara sig själv. Visst är det gott att tänka!
Och då får jag också vända på steken och behandla mina vänner lika. Om jag är en verklig vän.
Nåt som håller mig ung - i alla fall rörlig och aktiv
Vilken underbar förmån att få ha vardaglig tillgång till barnbarnen.
Att kunna vara med dom lite nu och då och finnas med i deras vardag.
Vi finns till hands då det behövs barnvakt av olika anledningar men
vi ser också till att träffas när längtan efter dom blir för stark.
Lite mera spontant.
Att barnen växer är ytterligare en anledning till att man märker att åren rullar iväg.
Vill i detta sammanhang villigt erkänna att jag blir fortare trött och slut i kropp och huvud efter en dag eller halvdag tillsammans med dessa aktiva och härliga barnbarn. Dom ger mig otroligt med energi i deras glada upptåg och härliga stunder, men tyvärr går energin fort åt.
Tacksamhet
Med risk för att verka tjatig tar jag ändå risken.
Som du säkert förstår så är min tacksamhet oändlig.
Den bara fortsätter.......
Att ha livet, barnbarnen och allt det bekväma runt mig.
Det är verkligen ingen självklarhet.
Gjorde ett ultraljud på min kroppspulsåder som inte visade några märkligheter eller anledning till vidare undersökningar.
Ögat fortsätter förbättras men det går sakta. Precis som jag också fick klart för mig tidigt.
Dubbelseendet gör att jag fortsätter sätta ett plåster för ögat dagtid.
Universitetssjukhuset
Eftersom det var tomt i det rum jag låg i så gick det bra att få se det.
Se alla apparater, höra dom små igenkännande pipljuden, se korridoren där jag gick på stapplande ben tillsammans med en sjukgymnast.
Dessutom en stund runt bordet då vi fick ställa frågor till två sköterskor och vi fick även svara på en del frågor runt våra upplevelser.
Innan vi gick därifrån (John var naturligtvis med) så blev det fotografering.
En sköterska skrev små anteckningar i en dagbok under vårt samtal och den boken är tillgänglig för övrig personal att gå in och läsa. Där kommer också bilden på oss att finnas med.
Det finns en otrolig värme och omtanke på NIVA och ett engagemang från personalen att få veta hur det gått för sina patienter.
Tusen tack än en gång till alla er på NIVA
som gjorde allt så bra för mig och att jag är den jag är idag!
Så småningom ska jag tillbaka men då för att träffa min läkare och eventuellt göra en ny kärlröntgen.
Tecken på kärlek och omtanke
 |
| Johns bön |
När vi skulle lämna sjukhuset passerade vi sjukhuskyrkan.
Vi kände naturligt att gå in där för att skriva en tackbön i böneboken som låg där.
Då berättade John att han på väg hem från ett av besöken hos mig också gått in där för att skriva en bön från sitt innersta.
Vintern är på intåg
I fredagsmorse vaknade vi till en kall (-4 grader) och frostig morgon.
Det blev mildare och frosten försvann under dagen men idag får vi vitt på backen och det ser ut att ligga kvar.
Kanske vi inte får den snömängd som SMHI varnat för men i samband med den kraftiga blåst vi har och haft ett dygn nu, kan det bli tillräckligt svårt ute på vägarna.
Imorgon förmiddag ska vi lämna in våra bilar för att få vinterdäcken på. Det blir bra!
All Helgona helgen
Vi är mitt i All helgona helgen och idag, söndag är det Alla själars dag.
Den dag vi tänker extra mycket på våra nära och kära som gått bort.
Eller fått flytta hem som vi gärna säger i kristna kretsar.
Jag tände ett ljus i går kväll i minneslunden på en av kyrkogårdarna här i Söderköping.
Just idag är det 24 år sedan min älskade pappa fick flytta hem till Jesus.
Ytterligare ett tecken på att åren går, svårt att tänka att pappa varit död så länge.
En lite rolig betraktelse - ur boken Till min vän
Inlägget denna gång blev ett inlägg i både moll och dur.
Med både glädje, sorg, längtan och förväntan.
Jag ska försöka avsluta det i dur med denna lila betraktelse när det gäller verkliga vänner.
Va rädd om dig och ha nu en riktigt fin fortsättning på november!
Att hålla sig ung - Man behöver inte titta särskilt långt
för att se vänner i alla åldrar studsa som galningar på hoppstyltor,
eller sparka kring i torra löv i en park när de tror att ingen ser.
Vänner hukar inte generat när du vill pröva en rullbräda i butiken....
de gör också ett försök!
Och hur lyckas ens vänner övertala en att skutta i trikåer
längst fram i ett rum fyllt av främlingar,
eller plaska runt som en drunknande anka i en simbassäng?
Akta dig för alla vänner
som verkar så förnuftiga.....
det är just de som kommer att åka kälke
nedför dina trappor på den finaste brickan
klockan två på morgonen
