Med en kaffemugg och några pepparkakor alldeles intill mig på skrivbordet tänkte jag nu försöka få ner några rader, rader som får bli dom sista i min blogg för 2017.
Kan låta både tragiskt och dramatiskt men allting har en ände, så ock 2017.
När du läser det här kanske du redan gått över tolvslaget och det är 2018. Då passar jag på redan här att önska dig ett riktigt gott och välsignat år.
Ett år där du får erfara många härliga upplevelser, se många fina platser och träffa människor du älskar och håller av men också människor du aldrig trodde du skulle få möta.
Ett nytt år kan innehålla många överraskningar.
Skyltar som väg och upplysning
Jag brukar roa mig med att fotografera skyltar som jag tycker utmärker sig lite extra.
I Norge ser jag en hel del olika skyltar för olika ändamål. Skyltar som jag kan sakna här hos oss.
Då menar jag inte våra internationella vägskyltar för dom är ganska lika och har samma betydelse utan dom som sticker ut lite extra. (klicka på bilderna så du ser texten)
En sån skylt saknar jag hos oss i Sverige.
I alla fall utefter dom vägar, stigar och trottoarer som jag använder.
Jag är så rädd för hundar!
Det spelar ingen som helst roll hur snälla dom än är och vilken ras det är.
Har man blivit skrämd en gång så sitter det i.
De flesta hundägare förstår mig väl när jag berättar medan andra inte alls förstår.
Då tar jag till och säger att jag är allergisk mot hundar, det brukar accepteras.
Man är väl allergisk när man inte tål.....eller? (Förlåt mig alla hundägare)
Nu har jag i alla fall något att hänvisa till om jag möter en supersnäll-inte-farlig-lösspringande-hund efter vägen.
Att de svenska hundägare dessutom tar det för självklart med hundpåse får man önska.
Mer skyltar från vårt vackra grannland
Utanför en liten Galleria i Seljord satt denna
uppmaning fast på husväggen. (dovenskap = lättja, lathet)
Inte så tokig, eller hur?
En norsk Herr-Gårman är betydligt mer prydlig och ståtlig än våran Herr-Gårman.
Med stilig hatt på huvudet och med bestämda steg över gatan inger han lite av respekt tycker jag.
Alla Herr-Gårmanskyltar ser dock inte ut som denna. Dom är mera lik våra egna.
Skyltar som visar krokiga och kurviga vägar och skyltar som varnar för stenras från fjällväggar finns det gott om efter de norska vägarna.
Men inte alltför sällan dyker också dessa upp.
Går det inte uppför så dyker det rätt ner. Antingen är det fjäll i vägen som man ska uppför och sen ner igen.
Eller så är det en fjord man ska under och då lutar det ganska tvärt.
Den här skylten talar om att det är en trädgårdshandel där inne och där säljer man också ägg.
Namnet på företaget var klurigt.
Betydligt lugnare med ordet Höns´n i stället för Guns´n 😊
Den här skylten passade bra att ge till Ruben, Johns son. Den blev en uppskattad present då vi tittade in till honom på genomresan.
Det var precis så han brukade ha det. Vill gärna få 5 minuter.
Tack för sist förresten, då satt vi ute i trädgården vill jag minnas.
Visstja, vi ringde inte först, du hann inte "rydde" och därför blev det kaffe utomhus.
Det gick ju bra då det var sol och sommar. 😎
En komisk svensk skylt
Ett utedass som vi passerade Elsa och jag då vi i höstas var med i ett gå/springlopp några km längs efter Göta kanal.
Här ser man tydligt att det tränger på.......
Nog med skyltar för denna gång.
Nu blickar vi bakåt en vecka i stället.
Julen i år
Jodå, tomten kom till oss i år igen.
Denna gång på juldagen då alla tre barnbarnen var med.
Vi firade julafton tillsammans med Anneli och hennes familj dessutom Annelis svärmor och sambo.
En mycket trevlig, god och givande julafton.
Under juldagen var både Anneli och Maria med familjer hos oss och det var då som också tomten passade på att komma.
Här är det en stund med paddan tills det händer andra spännande saker.
Ett slags umgänge det också 💓
Jag blev inte utan julklapp jag heller.......
Fick bland en hel del annat också denna härliga T-shirt av John.
Tusen tack!
Det visade sig senare att han hade köpt en alldeles likadan till sig själv men med svensk flagga och att han fick en svensk fru.
Undrar när det passar för oss att ha dessa på oss 😉💝
(Ps. EAN - koden på axeln är borta nu)
Jul 60 mil bort
Det blev jul i Sundsvall också och så här glad blev lilla Tova då hon på julaftons morgonen fick öppna så stort paket.
Tova bor numera med sin mamma och pappa i ett alldeles eget hus.
Ett jättefint hus som ligger så fint med utsikt över Indalsälven.
Tänk att ni hann flytta in så ni fick fira julen där 😉
Nu får vi se fram emot en den dag vi kommer upp och hälsar på.
Vintern kan se väldigt olika ut
Här är en bild som jag fått av min fina vän June i Sundsvall.
Tagen för en dryg vecka sedan.
Det har kommit betydligt mera snö sedan bilden togs.
Den här bilden tog jag igår.
Ytterst lite frost på backen som under dagen försvann.
Den lilla snö som kom för en månad sedan är borta för länge, länge sedan.
Årskrönika eller bokslut
På tv:n visas årskrönikor på löpande band och det är kan vara kul att se tillbaka på året som gått.
I företag görs bokslut och redovisningar av årets affärer.
I min blogg får du följa med mig på äventyr och upplevelser jag vill dela med dig.
Ibland backar jag och går tillbaka i tiden och ibland blickar jag framåt i mitt skrivande.
Men som man brukar säga: "Man vet vad man har men man vet aldrig vad man får"
Vi kan inte alltid styra över våra liv och det som händer.
Då är det skönt att göra som på texten i min kalender för gårdagen:
Tveka aldrig att förlita din
okända framtid till en
känd Gud!
💖Väl mött 2018!💖
