När vi tänder vårt första adventsljus går vi också in i det nya kyrkoåret.
Så Gott Nytt År! 😃
Ordet "advent" andas så tydligt en förväntan. Plötsligt bryter ljuset fram, efter en mörk och ruggig novembermånad. Som för oss här i Söderköping varit otroligt mörk och dyster om man ser till vädret.Vi kan inte ha haft så många soltimmar, och har den en gång synts så har det varit då det klarnat upp strax före solnedgång.
Men nu får det vara så mörkt som helst, det är advent och vi tänder ljus som får lysa upp och värma både själ och hjärta. Och det blir fler och fler ljus som tänds!
Fullt tryck i kyrkan
Runt om i vårt land fylls idag våra kyrkor till bredden av människor som vill vara med och fira advent, mötas av brusande och mäktigt orgelackompanjemang och stämma in i "Hosianna! Davids son, välsignad vare Han......"
Budskapet som förmedlas denna dag ser naturligtvis olika ut i kyrkorna men ett gemensamt har det och det är att Jesus - som är världens ljus och som kommer med fred och upprättelse för alla människor - är den vi väntar på.
Själv kommer jag att njuta av att få sjunga sånger som "Gå Sion i konung att möta" och "Adventssång - vi tänder ett ljus i advent"
Högsäsong
Det är lite av högsäsong i kyrkan även för mig och det jag jobbar med.
Förutom alla avslutningar vi har i våra olika barngrupper med luciatåg, julfest och annat kul så har vi även vårt julspel som församlingens skolor har fått inbjudan till. Det är förskolebarn och lågstadiet som får ta del av julspelen i våra tre olika kyrkor.
Sammanlagt omkring 250 barn. Dessutom är våra familjer som går i den öppna förskolan också välkomna så det kan bli betydligt fler.
Vecka 49 och 50 är det högtryck, sedan lättar det och under själva jul och nyår kommer jag att vara ledig en del.
Vi komma, vi komma.....
Igår osade hela huset av nybakade pepparkakor och bagarna hade fullt sjå med att kavla och kavla.
Elsa och William var hos mig för att baka pepparkakor och det gjorde dom med glatt humör. Kavlarna fick jobba ganska rejält för att få tunna och spröda pepparkaksfigurer. För det blev alla möjliga figurer då William hade med sina också. Där fanns mått som både ängel, papegoja och kringla.Tillsammans med de traditionella gubbarna, gummorna, stjärnor och hjärtan så blev det en salig blandning.
Degen som jag gjorde själv är efter ett recept från en kollega på 90- talet då vi själva gjorde deg till våra kyrkisbarn när dom skulle få baka. (tror inte det fanns färdig deg att köpa då)
En ganska stor mängd deg blir det så när barna efter en stund tröttnat på att kavla och baka så var det bara för mig att ta över och fortsätta.
Då var jag glad att jag hade dessa stora pepparkaksmått att ta till. Det går lite fortare att få slut på degen då 😄
Nostalgi
Novemberrusket som jag tidigare skrev om gjorde ett litet avbrott då jag firade min födelsedag 💖 Tur det finns några sådana dagar att se fram emot då mörkret gör sig påmind där utanför fönstret.
Det blev inget hejdundrandes kalas men ett flertal hälsningar från när och fjärran och en del presenter fick jag också. Tack alla som gjorde min dag så fin!
Måste få berätta historian om den burk du ser på bilden.
Jag såg burken i slutet av september på en secondhand butik här i Söderköping och blev lyrisk. Precis en sådan fanns i mitt barndomshem.
Jag tog en bild, skickade till min syster och min mor. Jo, båda intygade att den funnits där och båda minns den mycket väl. Min mor sa spontant - "Vad har jag den nu?"
Locket är lite upphöjt vilket gör att den är lite sliten där, precis som den som fanns hemma. Den är för övrigt lite olik andra kakburkar vilket gör den extra speciell.
Om den inte va så dyr (75 kr) så skulle jag köpt den på stört, men det va för dyrt.
Jag var fräck och frågade expediten om det var sista priset - "Ja, du vet dom där gamla burkarna är efterfrågade så det är absolut värt priset!"
Veckorna gick och burken fanns kvar. Jag frågade än en gång (en annan som jobbar där) om det är det sista priset, "den har ju ändå stått där minst 3 veckor sedan jag sist frågade", la jag till.
-"Ja du vet dom där burkarna dom är.........!" Samma svar.
Så alldeles före min födelsedag gick jag åter in i butiken och burken var borta!!! 😰
En lång historia kort: John hade uppmärksammat min längtan efter burken och vid ett obevakat ögonblick (vet inte hur det gick till eftersom han var i Norge samma dagar....) hade han köpt den och i burken lagt ett superfint halsband med ett pärlemor-hänge. Handgjort från Israel.
Gissa om jag fick stora ögon!!
Nu är burken i mina ägor!! Ett stort affektionsvärde för mig! Och den skulle till mig, tror du inte det?
Norrlandsresa
Vi planerar göra en resa till Norrland före jul. Det finns en liten tjej där uppe som längtar efter farmor och John. Och gissa om farmor (och John) längtar efter henne.
Snart så kommer vi! 💝
Om den resan och annat får du läsa om i nästa inlägg.
Nu återstår för mig att önska dig en välsignad och glad adventstid!
Tänd ett ljus,
njut av ljuset,
värmen
och den förväntan som ljuset ger!
Jesus är världens ljus!
