Det känns riktigt kul att få börja inlägget med en bild tagen förra söndagen. Blåsippor i slänten upp emot Ramunderberget, inte så stora och inte så många ännu, men dom finns och dom är verkligen på gång. Det är ett vårtecken, om något!
Min kära syster, Åsa och jag brukar skicka bilder på vårtecken till varandra. Ibland hinner hon före mig med ett vårtecken och ibland är det jag. Lite beroende på kyla och snö, så klart. Det känns ibland som en liten inbördes tävling när vi skyndar att fota och skicka.
Denna vår ser det ut som att jag hinner upptäcka tecken på att våren är på intåg tidigare än hon.
Vintern är fortfarande kvar där uppe i Timrå då det kom ganska rejält med snö för en vecka sedan.
Så blåsipporna låter kanske vänta på sig. Lite snopet blev det dock eftersom det var barmark där under en lång tid och dom började ana våren. Men så kom snön och det blev vinter igen.
Naturen och vädret sätter sina egna regler.
Högtidsdag
Idag, 14 mars, är det en stor dag i Timrå.
Mor Vega fyller 90 år!
Vi hade sett fram emot att ha henne hos oss i dessa dagar men så blev det inte.
Mamma gruvar sig för att åka så långt den här årstiden med tanke på snö och halka och hon känner sig trött. Vi får se fram emot att det kan bli av längre fram i vår, skulle vara så kul 💓
Mormor Selma
Många bilder från den byn med omnejd finns bevarade på ett museum i Sundsvall tack vare en ivrig och energisk hembygdsförening som lagt ner jättemycket jobb på att spara och dokumentera.
Jag har en morbror som även han lagt ner mycket arbete på släktforskning och dokumentation och som också finns att hitta på nätet.
Jag fann en massa bilder från mammas skoltid och eftersom det var årskursblandade klasser så hade hon alltid någon från syskonskaran med i klassen. Dom var många barn och tätt i åldrarna. från hennes stora familj.
Hittade också bilder från mer eller mindre kända byggnader i byn, som Efs kapellet, stationshuset och skolan.
Så till min stora förvåning kom denna bild upp. (se ovan)
Min mormor Selma! 💓💓
Jag har aldrig sett den bilden tidigare och blev naturligtvis både rörd och superglad!
En massa minnen dök upp i mitt huvud och det gjorde, och gör mig så varm.
Min mormor levde mellan 1891-1968 och jag minns henne som så otroligt snäll.
Minns att jag fick fläta hennes långa och mycket mjuka hår och sedan göra en snurr på flätan och sätta fast den med nålar bak på nacken.
Mormor hade sockersjuka och jag kan än idag minnas lukten av desinfektionsmedlet då hon kokade sina sprutor rena i en plåtask på spisen.
I mina gömmor har jag ett födelsekort från henne som jag fick 1966 då jag fyllde 9 år. Ett handskrivet kort från min kära mormor som var född på 1800-talet. Känns hissnande.
Bilderna jag hittade på nätet var tänkt att skicka till mamma som en överraskning till födelsedagen och hon blev verkligen både glad och överraskad!
Tänk va bra med Google i alla fall 😉
Utomhus smittas vi inte i alla fall
Idag har vi haft en strålande dag!
Det inbjöd till en tur upp på vårt härliga berg med ryggsäcken på ryggen och solsken i blick. 🌞
Jag och William gör ofta turer dit upp men idag fick vi även sällskap med mamma Anneli.
Här sitter vi i solskenet och fikar.
Det var en hel del Söderköpingsbor ute på promenad idag. Ett bra initiativ i dessa virus-dagar. Utomhus smittar eller smittas man väl inte så lätt.
Lite oroligt är det när man läser och hör hur det stramas åt och begränsas mer och mer.
Nu ikväll läser jag hur Norge stänger sina gränser och Danmark gjorde det igår.
Vart ska det ta vägen, hur länge ska det hålla på, kan man undra.
John och jag hade planerat att med våra norska vänner åka till Holland i slutet av april men den resan är inställd.
Så hör man om stora evenemang som är planerade långt fram i vår och sommar som också blir inställda.
Det kommer att pågå ett bra tag det här, verkar det som.
Folk hamstrar och gör stora inköp för att bunkra upp. Det är väl bra om man skulle behöva hamna i karantän ett tag......
Jag är nog lite naiv för jag har inte förberett något sådant ännu, inte ens balar med toapapper har jag köpt 😟
Må Gud beskydda oss, eller som ett av barnen sa på våra miniorer i torsdags då vi hade andakt och barnen skulle få nämna något dom vill vi ska be för:
-Vi kan be att Jesus gör slut på det där corona-viruset!
Barnen är så raka och ärliga och förställer sig inte, inte ens när de ber till Jesus.
Jag önskar ofta att jag hade samma naturliga och raka tro som de.
Bön i kristider
Gång på gång läser man om människor som i sin nöd, vad det än må vara, knäpper sina händer och ber. Många gånger ber de till en Gud som de egentligen inte känner eller har någon relation till men i nödens stund är det som om man griper efter det sista halmstrået.
Jag förmodar att det är fler än jag (och miniorbarnet) som ber om hjälp i dessa dagar då viruset tar sina vägar och man inte vet från en dag till en annan hur det kommer att gå.
För mig är det naturligt att be, i både mot och medgång. Gud finns med i alla dagar och situationer.
Du ska få vara med i den bön som vår biskop i Linköpings stift, Martin Modéus uppmuntrar oss att be i dessa dagar.
Med den bönen i vårt hjärta vill jag önska dig allt gott. 💓
