Sommarvarmt!
Med närmare 30 grader utomhus då klockan är 12.00 och strålande sol från klarblå himmel och knappt nån vind så håller jag mig inomhus.
Jag som tidigare tyckte om att sitta i solen och få lite färg tycker numera att det bara är jobbigt. Jag orkar inte ens gå ut på promenader......det är mycket illa! 😒
Hoppas på en cykeltur mot kvällen.
Tillbaks igen!
Det behövdes en kväll och en natt med vila, så är nacken som den ska och eftersom även inspirationen finns där så tar jag tillfället att fortsätta berätta om vår Norge-resa.
Resan vidare
Vi säger adjö till Atlanterhavsveien för denna gång efter två fantastiska dygn. Det kändes helt okej att lämna platsen då vi vaknade upp till en gråmulen dag med kyliga havsvindar.
Smøla står på tur men först är det en del andra uppgifter som väntar.
Tömma toa och gråvatten är några av de uppgifterna samt att hitta ett ställe där vi kan fylla våra gasolflaskor.
Som fricampare går det åt en del gasol. Vi har alltid 2 gasoltuber med oss så vi inte ska gå tom någonstans och nu var den första tom så då får man se till att fylla den.
Fricampingen ska fortsätta en knapp vecka till så det gäller att ha framförhållning.
Så ska även kyl och skafferi fyllas på så då blir Kristiansund en bra plats att göra allt detta på.
Kristiansund marknadsför sig som ”staden vid Atlanten” och är beläget på fyra öar. En otroligt kuperad stad där det går upp och ner hela tiden och broar lite här och där.
Nästa gång vi kommer till Kristiansund (om det nu sker) så vore det roligt att parkera någonstans och ta sig runt i eller utanför staden. Läser på nätet att man kan ta en turistbåt runt till de olika öarna, kliva av och se sig om för att sedan fortsätta till en annan av öarna. Båtarna går hela tiden så det är som om det vore en busslinje.
(Vill du läsa mer om staden och dess omnejd så klicka här )
Veiholmen, men först Smøla
Resan fortsätter och planen är att vi ska ta oss längst ut på Smøla, en plats ytterst ut mot Atlanten som heter Veiholmen.
(se kartan över Smøla där Veiholmen är markerad eller klicka på länken här )
Vi snirklar oss fram mellan kobbar och skär, känns det som. Små och lite större broar med vatten runt oss. En rejält hög bro skulle också passeras och där fanns en mötesplats mitt uppe på bron!
Trots att jag kan känna lite obehag och oro i vissa partier av vägen så är det ändå helt fantastiskt vilken natur vi får uppleva! Vilken variation! Vilken mäktig Skapare som ligger bakom……..🙏
Veiholmen
Väl framme på Veiholmen ställer vi oss på den ställplats som bobilarna hänvisas till.
Veiholmen är en fredad plats och inbjuder inte till att fricampa. Det finns inga platser för det. Men ställplatsen är stor och rymlig och där finns både el och servicehus med toaletter, dusch och till och med en tvättmaskin.
Husen ligger tätt med Atlanten som granne. En Coop-butik finns för oss turister och de drygt 200 innevånare som bor här permanent.
Om vi tyckt att det blåst tidigare så är det absolut ingenting mot vad det gör just här. Enligt yr.no är det vindar uppemot 17 meter/sek.
Ställplatsen ligger helt ytterst på ön och John och jag bestämmer oss för en cykeltur på ca 1,5 km för att se hamnen, affären och alla fina hus som ligger tätt intill varandra. Evy och Jan bestämmer sig för att ta en promenad kring platsen där vi står. Dom har en hund som behöver rastas lite då och då och nu var det dags för det.
En stark motvind på väg in gjorde att jag såg fram emot att vända tillbaka med vinden i ryggen, men så blev det inte. Här ute på den yttersta spetsen blåser det från alla håll så det kändes som motvind även tillbaka men det var det värt, för Veiholmen är en mycket fin och pittoresk liten fiskeby. Jag är glad att vi ändå gjorde den turen.
Efter en natt då jag trodde hela bobilen skulle blåsa iväg var det dags att tänka på tillbakavägen. Men först en promenad för Evy och Jan som också vill se kärnan av byn. De valde att gå och det var nog ett rätt val eftersom vinden var ännu starkare denna dag så att ta sig fram på cykel kan ha varit svårt.
Och jag passade på att ta mig en titt runt där vi stod och John föredrog stillheten i bobilen.
Smøla är en större ö som man åker igenom för att komma ut till Veiholmen. Det finns två vägar dit, en på var sida av ön, så när vi nu skulle ge oss iväg så bestämdes att åka den andra vägen tillbaka.
En väg som var lika smal och spektakulär som den som tog oss till Veiholmen. Naturen lika fantastiskt bortsett från människors stora inverkan med att bygga stora vindparker. Jag kan förstå att man som Smøla-bor reagerat på det och tycker att det förstör den annars så vackra natur.
Fågellivet påverkas också, särskilt Örnen som det finns gott om här ute. Många har fått sätta livet till på grund av alla dessa vindkraftsvingar.
Fisket då?
Som du läste i mitt förra inlägg så stod fiske högt upp på "att-göra-listan" hos John och när vi nu lämnat Veiholmen och tagit oss igenom Smøla via den södra sidan så hittade vi en perfekt plats.
Här finns möjlighet till fricamping OCH fiske!
På bilden ser du att John redan hunnit hunnit blöta kroken, men det va inte här det nappade.
Några timmar senare var de tillbaka och resultatet av promenaden ser du här, två mycket stolta gossar 😀
Gissa vem som var lyckligast och stoltast? 😃
Nu har John verkligen bevisat att han kan fiska, tre fina torskar och vi har kokt torsk till middag att se fram emot 😋
Jan lyckades fånga en havsöring, inte illa det heller. 😉
Evy och jag tog oss runt på platsen för att se på både fågel och växtlivet. Jag har lärt mig en hel del av Evy som har ett stort och brett intresse för både växter och fåglar.
Cirka 3 kilometer från platsen vi parkerat på finns ett minnesmärke från tiden då Norge kristnades i slutet av 900-talet, "Kuliesteinen, Norges Dåpsattest", står det som info.
Längs den här vägen går också Kustpilgrimsleden.
Det blev en fin eftermiddags-promenad tur och retur för Evy och mig.
Fastland igen
Efter två dygn på Smøla går resan vidare in på fastlandet och ner mot Sundalsøra. Tanken var att ta oss upp till Orkanger men vi hittade en fin plats att stanna på redan i Rindal, intill en superfin badplats.
Tror dessa pengar gick till att hålla platsen så fin som den är.
Rent och snyggt och en otroligt fin och välbesökt badplats.
Trots tidig juni och var det ändå upp emot 20 grader i vattnet och både barn och vuxna badade.
Av oss fyra var det endast Jan som tog chansen (var modig nog) att doppa sig.
John och jag hade inte ens badkläder med oss 😁 det säger lite grann om hur mycket vi gillar att bada.
Det fanns flera olika vandringsleder runt sjön, som va skidspår vintertid. Vi valde gå en av lederna som gick närmast sjökanterna.
Kunde med hjälp av kikare se ett tran-par med sin unge på behörigt avstånd.
Det var för övrigt en tid för många fåglar att ruva eller ta hand om sina små nykläckta ungar.
Eftersom det var en fin promenadväg in till själva centrum av Rindal så var det ett givet initiativ att ta sig dit. Där fick vi, bland mycket annat, se den vackra kyrkan med kyrkogården, ett affärscentrum och några restauranger.
Födelsedag
Restaurang "3 Vänner" blev platsen och det kändes lyxigt att få sätta sig vid bordet och invänta maten efter nästan 2 veckor i bobil där vi lagat vår egen mat hela tiden.
Tack än en gång, Evy och Jan, för god mat och trevlig samvaro. Samvaron för oss fyra tar snart slut så det blev också en slags avskedsmiddag.
I morgon (söndag) drar Jan och Evy vidare till släktingar i Skvatval och John och jag åker emot Levanger för en övernattning.
Det blir dock ett kort farväl för redan på måndag ska vi ses i Verdal där en Seniorkonferens kommer att hållas och som Evy och Jan inbjudit oss att vara med på.
För oss 60-plussare
Här på Bakketuns folkhögskola skulle vi nu vara under fyra dygn med allt vad det innebär av god mat med smarriga efterrätter, intressanta bibeltimmar (1/förmiddag) spännande bussutflykter, gemenskapskvällar, en gospelkonsert, promenader till centrum och på allt detta också en sommarvärme som vi inte känt av tidigare under resan.
Vi var några par som kom i bobilar och fick stå på platsen med tillgång till el. De flesta kom med tåg, bil eller flyg och bodde inne på folkhögskolan.
Att vara med på en konferens för 60 plussare är nåt nytt för våran del men nu är vi ju en av dessa 60 plussare och då är bara att försöka vänja sig vid tanken och gilla läget.
Just i den här samlingen var det nog mer 70 plussare som var med, så John och jag kunde få känna oss rätt unga i alla fall.
Åldern är ju idag bara en siffra och många av dessa 70-80 plussare var och är väldigt pigga och smidiga men det fanns också de som hade det lite besvärligare.
Bara det att ta sig in i och ut ur bussen var inte så enkelt för alla så där fick vi rycka in och hjälpa till.
John fick spontant en tant att hjälpa vid de olika utflykterna och hon var så glad och tacksam för det. 💓 Den gyllene regeln: "Allt vad du vill att människor ska göra för dig, det ska du göra för dem" blev praktiserad så nu hoppas vi på att få hjälp den dag vi behöver det 👍
Norgeresans slut
Det blev ett väldigt fint avslut och vi är mycket tacksamma till Evy och Jan som ville få oss med till Verdal och få uppleva atmosfären och se allt detta fina och intressanta som utflykterna bjöd på.
Norge är ju ändå så oerhört fantastiskt fint land att vistas i.
Efter en god lunch tillsammans med alla konferensdeltagare på fredagen den 17 juni ställdes kompassen mot öst och vi skulle fortsätta till Timrå/Sörberge via Trondheim och E14.
Kanske jag får inspiration och anledning att återkomma till dagarna i Verdal i något inlägg längre fram men nu väljer jag att avsluta för denna gång.
Tills vi möts igen,
må Gud hålla dig i sin hand
(Nr 730 ur Sv Psalmboken)
