4 advent
När fjärde ljuset brinner
vi hämtar julegran
och alla barnen räknar
dan före dan före dopparedan
Just nu när jag sitter och skriver dessa rader ringer kyrkklockan i S:t Laurentii klockstapel och talar om att vi går in i helgmål.
Helgmålsringning är en gammal böneringning som markerar att nu går helgen in.
Den handlar om det kristna sättet att se på tiden där söndagsdygnets helgd sträcker sig från klockan 18 på lördag till klockan 18 på söndag.
Vilodagen träder in och jag har hört min mamma berätta från sin barndom om hur morfar kom in från sitt skomakeri före klockan 18 på lördag för att tvätta sig och ta helgdagskläderna på innan det var dags för middagsmaten tillsammans med sin stora familj. Därefter var det helg, vila och gudstjänst på söndag förmiddag.
Kan tänka mig att det var så det gick till i många, många hem under den första delen av 1900-talet.
Verkligen annorlunda jämfört med hur det är i våra dagar.
Kanske vi skulle må bättre av att kunna leva så idag också.
Med tanke på alla de som möter väggen och mår dåligt av all stress och alla krav.
Uppmuntra varandra
Visst är det värmande att få en uppmuntran då och då.
Det behöver vi alla, vilket också betyder att vi borde bli bättre på att ge en uppmuntran till någon som kan behöva och som förtjänar det.
Jag har under de senaste veckorna fått uppmuntran från olika håll som jag inte alls räknat med eller ens förväntat mig.
Det har varit i form av vinster för inskickade tävlingsbidrag, gåva från en tidning jag har för att dom fick ta med det brev jag skickade till redaktionen och så har jag fått mycket beröm från mina vänner i kören för den julmusikal vi har övat och kämpat med under flera veckor i höst.
Jag föreslog den för kören tidigt i höstas då vi planerade för julen.
Den föll i god jord och vi satte igång att öva.
I söndags var det dags för första framträdandet i vår kyrka som blev väldigt bra.
Så duktiga musiker, sångare och så dom fina små replikerna som sades mellan sångerna.
Kyrkan var i stort sett fullsatt och många kom efteråt för att ge sina beröm.
Det blev verkligen uppskattat.
I morgon är det dags igen men då ska vi framföra den i en av våra grannförsamlingar.
Luciatåg i Mogata kyrka
Förskolan som Elsa går i och skolan som Vilma går i har som tradition att förlägga sina luciatåg i kyrkan.
I år var det dock bara Elsas förskola som var aktuellt för oss att se
eftersom skolan lussar bara i sexårsverksamheten (Vilma går i ettan) och i årskurs 6.
Det har varit en lång dag innan det blev dags för lucia så det är klart man blir trött!
Här är allt över och vi väntar på mamma som ska se till att alla lampor och ljus är släckta och dörren låst innan vi går.
Det är bra så länge förskolan har mamma Maria som kan ansvara för allt sådant.
Vi komma, vi komma.....
Så hade jag återigen förmånen att få rå om ett av mina underbara barnbarn en heldag då Maria blev upptagen av jobb och förskolans personal hade planeringsdag.
Det blev pepparkaksbak.
För pepparkakor ska man ju ha till jul.
Självklart blev det en hel del sång under tiden.
Vi sjöng om både lucia, pepparkaksgubbar, sockerbagaren och den populära "Raggartomten".
Framåt kvällen kom även mamma Maria och Vilma tillsammans med Anneli med familj för att äta tacos med oss.
Jag behöver väl knappast påpeka min stora glädje och tacksamhet över att få vara tillsammans med dom.
Tänk att få ha dom så nära......Underbart!
Flygande julgranen
 |
| Klicka på bilden |
En årlig tradition i vårt landskapsområde.
Dvs, om vädret tillåter. Det bör vara klart väder eftersom dom flyger på låg höjd och då får inte molnen vara i vägen.
Det är 12 SK-plan från flygskolan Malmen som med tända lampor flyger i en julgransliknande formation.
Kl 15.23 var tiden som vi i Söderköping skulle se detta fenomen och jag råkade vara ute på min promenad just då och såg dem då jag gick efter kanalen.
En trevlig men väldigt flyktig tradition skulle man kunna säga.
Snart vänder det
Några få dagar kvar innan vintersolståndet träder i kraft.
Är det inte underbart!!
Då går vi åter mot ljusare och längre dagar och vår så småningom.
Jag har sagt det tidigare i mina inlägg och jag gör det igen:
Den här årstiden som vi nu går emot är betydligt roligare att möta än den vi går emot då september närmar sig.
Det är vad jag tycker även om hösten ändå går fort och just den här varit så speciell för mig.
Det är väl mörkret som jag inte gillar skulle jag tro.
Jag tyckte häromdagen då jag var i en av våra gallerior att jag kunde ana vårens mode hängande i några butiker alla redan.
Men det var kanske en illusion.
Fångar solens vinterbleka strålar
I torsdags på väg upp till Ramunderberget.
Uppe på berget kunde jag följa solens väg ner över horisonten.
Återkommer......
Nu tar jag jullov från bloggen och vi ses här igen efter jul.
Jag vill passa på att önska dig,
som varit med under året och läst mina inlägg,
en välsignad och riktigt
