Hösten står för dörren

Jobb igen! 

Nu har det gått tre veckor sedan jag började jobba igen efter en lång och härlig semester.  Jag har varit så hurtig så jag har cyklat till jobbet (pust) i stort sett varje dag med undantag för ett par kursdagar. Längs efter kanalen går vägen och det är ca 1 mil enkel resa. Bilden är tagen en av alla fina morgnar.

Till veckan startar vi upp alla barngrupperna igen. Det känns bra att få komma igång igen och vi hoppas på en varm och solig höst eftersom vi kommer att vara utomhus en bit in på terminen.

Vi får ha tro för att viruset försvinner för gott och att vi kan börja umgås igen. Det är efterlängtat!

Några semesterturer till

Det blev naturligtvis en resa norrut också. I månadsskiftet juli/augusti fick vi några dagar tillsammans med nära och kära i Timrå/Sörberge. Vi har ju fått tillökning i familjen och ville ju så klart träffa "lilleman"

En gosigare liten kille får man leta länge efter, (finns ingen annan stans) så oerhört fin och välmående.

Man blir så tacksam när man får se såna mirakel som små bebisar är. Tänk att det är små individer som ska växa upp och bli självständiga så småningom.

Här sitter vi nu, farmor, lilleman och Tova. Kan det bli bättre?

Och dagarna går fort.........jag fick en bild häromdagen på Theo (det blev det namnet till slut) där han ler så sött. Inte ens 2 månader gammal och man får både ögonkontakt och ett gensvar i form av ett underbart leende. Det är klart att man blir tacksam 💓

Storasyster Tova är stolt må du tro och vill gärna vara nära lillebror när det finns tillfälle. Men nu när farmor och John är på besök då känns det som om lillebror kom på andra plats. 😀

Här är hon med oss i bobilen, vilket hon verkligen uppskattar. Vi spelade spel, busade med John, läste sagor och hade riktigt kul därinne.Det blev även några nätter tillsammans med oss. Självklart ville hon prova att sova i bobilen.

För övrigt blev det lek och pyssel inne hos henne, några cykelturer och hopp i studsmattan!

Vi har Norrlands vackraste ställplats då vi kommer till Micke och hans familj.

John tog bilden uppifrån deras balkong.

Kanske vi får en gräsmatta sådd och el dragen till oss också så småningom, vem vet 😏

Skämt åsido, det är så bra som det är där. Med en kabel över vägen så är elen där och vi behöver inte använda gasen. Det är service det!

Min åldriga mor kämpar på i virustider men har förmånen att hålla sig frisk, klara sig själv och orka promenader när vädret tillåter. Det gör mig så tacksam. Det är inköp av varor hon undviker men då finns min snälla syster där och hjälper henne med sådana saker. Till affären hinner hon gå sen när faran är över....

Återigen blir jag så tacksam. Ingen självklarhet att få ha sin mamma i så god kondition. Även om minnet sviktar ibland så är hon pigg och alert och det är svårt att tänka att hon passerat 90 års strecket.

Tack gode Gud för min älskade mamma! 💓 Hon betyder så mycket för mig och ju äldre jag blir ju mer inser jag hur mycket välsignad jag är som har min mamma. Och har fått växa upp i en trygg familj där jag varit älskad och sedd för den jag är. 

Tusen tack mamma ( om jag inte redan sagt det till dig)

Åren går, men var tar dom vägen?

Här är en bild från hösten 2009 och Vilma ligger i min famn. Maria med familj är på besök hos oss i Bergeforsen och jag får gosa med mitt allra första barnbarn.

Första goset med henne fick jag redan dag 2 på BB och sedan någon dag därefter då kom dom till oss på Skeppsdockans camping i Söderköping. John och jag campade där en hel månad för att få vara med den allra första tiden med Vilma. Då var hon ytterst liten, här har hon hunnit bli några månader.

Det är moster (Anneli) som sett till att hon fick en supporttröja, Timrå IK (hockey) Det hjälpte inte så mycket, hon är ingen hängiven hockeyfantast. Vet inte ens om hon vet att det finns ett hockeylag med det namnet 😄

Däremot gillar hon sådant som rullar. Cykel, fyrhjuling, inlines, sparkcykel (gärna Johns elsparcykel) är några fordon hon uppskattar.

Fick reda på häromdagen att när hon får börja köra in körkort för A Traktor så ska det bli en sådan. Till pappa Rogers stora glädje kan jag tro som själv håller på med bilar, både privat och i sin egna firma.

Här är hon idag, 11 år och redan en femteklassare......vart tog åren vägen 😱

Förra helgen fick vi låna både Vilma och Elsa för en tur till vår favoritcamping i Hjo.

Att campa med oss i bobilen har varit ett önskemål sedan länge och nu skulle det äntligen bli av, för dom båda. Vilma har varit med John och mig till bland annat Vadstena med bobilen för några år sedan och till Vimmerby som fyraåring men då i husvagn. Nu ska äntligen Elsa också med.

Ut på tur, aldrig sur

Den här resan blev en överraskningsresa.

Planen var att jag skulle hämta dom på skolan kvart över 12 då dom slutade eftersom mamma skulle jobba. (hon är annars ledig fredagar då barnen är hos henne) Det var inget märkvärdigt i sig eftersom jag brukar hämta när behov finns eller när dom ska komma till oss.

Barnen åker buss på morgonen till skolan så när dom hade åkt lastade Maria bilen med barnens cyklar, inlines samt lite packning och for till oss med. John hann då packa allt i bobilen och vi gjorde oss klara att åka så fort jag hämtat dom.

Gissa om det blev förvånade och glada ansiktsuttryck då vi försökte förklara att vi inte skulle vara kvar hemma utan det var bara att "kliva på bussen" för nu ska vi ut på en semestertripp.

Här sitter dom nu beredda på några timmars bilåkning. Humöret var på topp och mobilerna laddade för spel.

Några bilder från överraskningsresan.

Frukost i solsken med Vätterns glittrande ljus i bakgrunden.

Mannagrynsgröt står på menyn. Det är sån gröt dom älskar.....

Vilma ville att det skulle se ut som att båten vilar i hennes hand. Jag fick dock inte till det då båten så snabbt försvann ur vår åsyn 😀

"-Men det ser ju ut som att den svävar" sa Elsa och det kan vi hålla med om. (klicka på bilden för att få den större)

Det blev stunder i lekparken, spel på minigolfen, "träning" på utegymmet, (kanske mest lek) åka minimotorcykel, inlines på campingområdet och cykel, så klart, för att nämna några.

Gemensamma cykelturer i och kring Hjo blev det en hel del.

Lunch en av dagarna på uteservering och lite loppisrundor i centrum.

Att cykla längs efter Vätterns strand var en upplevelse. Så oerhört vackert.

Två dygn i trevligt sällskap går väldigt fort.

Tack Hjo för denna gång, vi hoppas få komma igen när det passar.

Så får vi tacka Maria för lånet av barnen. Det var ett par nöjda men trötta barn jag lämnade åter på söndagskvällen.

Tack Vilma och Elsa för att vi fick ha er hos oss några dagar och för allt det roliga vi gjorde tillsammans.

Jag (och John) är så glada för att vi ha er. Ni är Guds gåvor till oss 💕

Korsvandring

Innan jag säger tack för denna gång vill jag visa en bild från den korsvandring som pågår just nu och har pågått sedan början på juni.

"Gå för Sverige" är temat och tanken är att ta ett kors med sig och gå från Haparanda till Smygehuk.

Att göra korset känt och visa på vem Jesus är.

Korset har dragit många blickar till sig under resans gång och många intressanta möten och samtal med människor berättas det om av de som turas om att gå.

Min mor berättade att en av sommardagarna satt hon, som hon brukar, ute på sin balkong och rätt som det var så ser hon några personer gå där nere på gatan med ett stort kors dragandes efter sig.

Då hade dom kommit till Timrå och resans mål den dagen var Sundsvall där det skulle bli en samling på torget som olika kyrkor ordnade med.

Förra veckan kom dom vägen förbi Västra Husby, där vi bland annat har vår expedition, på sin väg vidare söderut.

Där blev det en samling kring Gamla Hemmet med lite sång, bön för bygden och förfriskningar för vandrarna.

Kl 18 en andakt i kyrkan med mera sång, bön och små berättelser om korsets betydelse.

Jag och vår musiker Anna bidrog med sången "Korset där Jesus gav sitt liv" (av Pelle Karlsson) 

I början på oktober ska målet vara nådd, då är dom i Smygehuk.

Välkomnar hösten

Nu får vi öppna famnen för hösten och vad den har att erbjuda av kortare dagar och kyligare vindar.

Varje höst sker samma sak men ändå så känns det så främmande när den väl är här.

"Blev det verkligen höst så tidigt i fjol?" kan vara frågor jag ställer mig, man glömmer så lätt.

Det är bara att gilla läget och ta emot hösten med öppna sinnen och tacka för en fin och välsignad sommar.

Och du, det finns nåt som heter "brittsommar" 🌞 Den hoppas jag på!

Ta hand om dig och njut av sensommarens dagar och ha ditt sinne öppet för höstens rejäla kliv in på arenan. Det kan bli en spännande höst på många sätt. Jag återkommer med nya inlägg så fort jag har nåt att dela.

Tack för att du tagit dig tid att läsa denna gång.

Vi hörs snart igen!

Tack Gud för att jag får vara din att jag får känna din närhet alltid. 

Tack för alla dina under i naturen att du vårdar dig om allt skapat. 

Du ger mig varje dag av nåd jag tackar dig för dagligt bröd. 

Tack för att jag får känna frid och vila i dina fadersarmar. 

Jag ber dig för alla som lider i en hård och kall värld. 

Förbarma dig Herre över dem som har det svårt. 

Tack för att jag får vara ditt barn och du min gode far. 

Amen!