Så är vi då alldeles i början av advent och det känns riktigt bra, tycker i alla fall jag. Mitt i den mörkaste årstiden får vi njuta av ljusen både här hemma och ute efter gator och på torg.
Vanligtvis brukar det vara julskyltning denna helg men eftersom det ser ut som det gör med pandemin så fick även den uteslutas.
Här i Söderköping har man istället lagt ut julskyltningen över hela adventstiden. Från 28 november och genom hela december fram till julafton förvandlas Söderköpings stadskärna till en glittrande advents stad. Nu kan alla oavsett ålder uppleva Söderköpingsjul på egen hand, på ett Corona säkert sätt.
Söderköpingsjul, som det heter i år, inleddes med en klockringning igår (lördag) kl. 10 och då avtäcktes stadens butiksfönster. Dessa täckta skyltfönster är något jag minns från min barndom. Jag tror det var mera vanligt då och jag minns hur spännande det var när dessa fönster blev tillgängliga och man fick se allt det fina och spännande som hållits hemligt ett tag. Söderköping är en liten fin och pittoresk stad som gärna håller på de gamla traditionerna.
Så här fin och präktig gran står på det ena av stadens två torg.
Några få torgstånd väl utspritt på torget och människor som flanerade runt.
Det är bara snön som fattas nu så är advent fulländad.
Lite kyla har vi fått känna på de sista dygnen, kyla och kyla......men i alla fall under nollan 😀
Tillbakablick
Veckorna rullar på och det har säkert hänt en hel del sedan du var här sist. Att skriva om den pandemi som härjar och vad den för med sig i min omgivning känns inte kul att skriva om. Ärligt talat så börjar jag bli trött på den!
Inte får man träffa vem man vill, inte gå eller åka vart man vill och springa runt och julhandla är totalt förbjudet. Det kan jag i och för sig klara mig utan men allt det andra.
Visst, vi träffar barnbarnen ibland men bara om det inte finns några förkylningssymtom förstås!
Men för barn som går i skola/förskola kan det knappast vara helt riskfritt att drabbas av snuva eller hosta, det händer hela tiden. Då blir det karantän tills faran är över.
Jag får lite abstinens när jag inte har träffat barnen på ett tag. Ringa, skypa eller facetima är inte samma sak som att träffas även om det är ett bra komplement.
Nästa helg hade vi bokat en tur upp till Norrland men det är avbokat sedan nya restriktionerna kom. Det är bara att fortsätta längta. Theo som växer så det knakar, vet han vem farmor egentligen är 😰
Födelsedagarna får vi fira senare, min födelsedag som varit och Elsa och Kim som har sina under de närmsta veckorna. Jag får se det positiva i att det blir nåt att se fram emot.
På jobbet ligger all barnverksamhet nere men vi jobbar febrilt med att ändå hålla en kontinuerlig kontakt med våra barngrupper och de kontakter vi har med skolan. Alltifrån brev med posten, överraskningar att hämta i träden utanför församlingshemmet (planerar för det just nu) videohälsningar och så den julvandring utomhus som via ledtrådar efter vägen leder dem fram till stallet i Betlehem.
Dessutom har jag haft som uppgift att städa (storstäda) kyrkorna. Det tar sin lilla tid. En av kyrkorna är en medeltidskyrka med allt vad det innebär av försiktighet. Bland annat gick jag runt med en mjuk borste och dammade av guldfärgade detaljer, mycket gammalt och skört. Kände mig nästan som en arkeolog 😂
Gudstjänster spelas in och i dagarna har jag registrerat ett konto på Youtube för vår församling så nu kommer vi att lägga ut en hel del där också. Annars har det varit Facebook för det mesta. Ska tillägga att det är inte jag som filmar och spelar in, det sköts av andra. Men jag hjälper till där jag kan.
Apropå barnbarn
Jag fick en teckning av Elsa för någon vecka sedan där hon skrivit denna charmiga och tänkvärda text. (klicka på bilden för att få den större)
För övrigt är det önskelistor som skrivs nu och det har jag också fått från några av barnen. Så får vi se när julaftonen kommer vad tomten har med sig.
Julklapparna detta år har till största del inhandlats via nätet, som de flesta gör nu. Så PostNord har det dom gör. "Den enes död blir den andres bröd" kanske passar att säga här.
Julafton 2020
Ingen kan idag säga hur det ser ut med restriktioner och distanseringen till jul. Vi får ta en dag i sänder och rätta oss efter vad myndigheterna kommer fram till och så får man tro att dom vet vad dom gör.
Jag ber i min bön att de ska ta de rätta besluten och att Gud ska ge dem kraft och ork att hålla ut. Mycket ansvar vilar på dessa myndigheter.
Innan jag sätter punkt för detta inlägg vill jag önska dig en välsignad adventstid, en tid med tro och tillförsikt på att det ska bli en positiv förändring av pandemin, att vi ska få börja umgås igen och att livet återvänder om än i en annan skepnad.
Så är det så skönt att också få tänka, om 3 veckor, bara tre veckor!!! så vänder det och vi går emot ljusare dagar igen. Du som följer mig här på bloggen vet att jag tjatar ständigt om det. Hur mycket jag älskar den tanken. 💓
Njut nu av denna fina Adventsbön av Margareta Melin så ses vi här snart igen.
Adventsljusen tänder vi ett efter ett, en brinnande bön för sanning och rätt.
Det första ska lysa i mig djup härinne, bevara mitt hjärta och värma mitt sinne.
Det andra ska lysa för alla jag känner, att alla får plats och kan leva som vänner.
Det tredje ska lysa för alla som lider, som kämpar och drömmer om lyckliga tider.
Det fjärde ska lysa för marken och skogen, för luft och för hav och vår framtid på jorden.
Adventsljusen tänder vi ett efter ett, en brinnande bön för sanning och rätt.
