Vår kristna fastetid
"Att fasta är att avstå från något för att vinna något annat. Fastan ger oss tid för eftertanke och bön och tid att växa i tron"
Så förklarar man fastan kortfattat på en av svenska kyrkans hemsidor och det tycker jag förklarar det bra. Men att sedan medvetet gå in i fastan och försöka leva därefter är en helt annan sak. Även om jag tror att just i år har det av olika anledningar ändå känts lättare att ta till sig fastans uppmaning att ta avstånd från något och i stället ta mer tid för enskildhet och bön.
Jag har personligen tagit mig mer tid för egen andlig uppbyggelse i form av att både lyssna och läsa. Det finns hur mycket matnyttigt som helt ute på olika sociala medier vilket för övrigt har varit räddningen för mig och säkert för många andra nu under pandemin då alla kyrkor håller stängt.
I Svenska kyrkans internationella arbete, ACT, som man tidigare kallade för Lutherhjälpen, pågår för närvarande en insamlingsaktion. Man kan på olika sätt skicka pengar som går till människor i nöd och just nu är det människor som lider extra svårt på grund av pandemin.
Pappersbössan som kom hem till alla postlådor förr är inte så vanligt nu, även om dom finns kvar.
Nu görs istället andra alternativ att få in pengarna. Där jag arbetar ska det till helgen bli något vi kallar för Fasteloppet. En tipsrunda helt enkelt där man betalar en liten slant för att få gå och pengarna går oavkortat till insamlingen.
På andra ställen har jag sett att man anordnar auktion på fina prylar som folk skänker, eller så har man kommit överens med bageriet i byn att det ska gå en viss summa till insamlingen på det man fikar för.
Vårvindar friska
Vi har haft en del blåsiga dagar, riktigt friska vindar stundtals, men just idag var det en helt annan vind. Solen sken från en blå himmel och de vindar jag kände under min promenad fick mig att tänka på vårvindarna. Det känns som att det inte är så långt borta nu.
Den snö vi fick i början på februari (ganska mycket med Söderköpings mått mätt) försvann lagom tills barnen här i Östergötland fick sitt sportlov. Kylan höll dock i sig ett tag så den konstfrusna isbanan har kunnat vara igång.
I rabatter och gräsmattor sticker krokus och snödropparna upp. I min lilla simpla rabatt ser jag att påskliljorna är på gång. och nästa helg firar vi vårdagjämning!! Kan det bli bättre?
Snart kan man börja umgås med vänner ute på altanen igen. Jag brukar fråga John, tror du att vi har några vänner kvar?
Jodå, jag tror dom är kvar, det låter så då vi pratats vid på telefonen och alla längtar efter att få ses fysiskt igen. Vi får väl börja lite smått på altanen, precis på samma sätt som vi avslutade höstens fina dagar där ute med våra fysiska möten.
Planerat för en Norrlandtripp
Just den här helgen hade vi planerat för en resa till våra kära i Norrland. Hotellrum var bokad och vi inväntade FHM och regeringens restriktioner in i det längsta. Fick till sist inse att det är varken föredömligt eller klokt att åka så det blev dessvärre inställt.
Min kära mor fyller 91 år idag och det var en av anledningarna till varför vi valde just denna helg. I fjol lagom till sin 90 årsdag hade pandemin fått rejält genomslag och vi skulle då inte bege oss utanför våra landskap. Därför kändes det så angeläget att få åka till hennes 91 årsdag, men inte det heller.
Nu återstår att vänta ett tag och se hur läget blir framöver. Det finns så många anledningar till varför vi vill komma upp och det förstår du säkert vid det här laget. 😉
Påsk
Min förhoppning är att jag ska kunna gå i en fysisk gudstjänst någon av påskdagarna. Vi kommer att öppna upp för 8 personer med föranmälan och för att kunna erbjuda så många som möjligt så blir det fler än 1 gudstjänst/dag.
För övrigt har vi inte planerat så mycket för påsken, John och jag. Vi gör som vi brukar göra, tar en dag i sänder. John väntar på att få sina vaccinationer för att sedan kunna planera för en resa till Norge. Du må tro att han längtar dit. Och det är en hel del där som ser fram emot att han kommer. Även om han har fullt av uppgifter och arbete med TV produktionen här hemifrån så är det fysiska mötet med kollegor efterlängtat så klart.
Väntan
Inget är som väntan.....när man har precis NOLL KOLL på när, hur och var det vänder. Man är helt maktlös och får helt enkelt bara luta sig tillbaka och vänta.
Vi är många som väntar, som väntar på en förändring väntar på att slippa se alla dessa uppmaningar som Håll avstånd! Tvätta händerna! Stanna hemma vid förkylningssymtom! Max 8 personer! Bär munskydd! 2 meters regeln! Fortsätt hålla ut! Begränsa smittrisken!
Men tills en förändring sker, låt oss hjälpa åt att ändå göra som restriktionerna råder oss, det är nog det enda rätta i dagsläget.
Ha nu en fortsatt fin vårtid och en tro för en förändring!
Gud jag ber: Ge mig styrka, ge mig tålamod, låt mig vila i väntan
